Nature    Cats     Paris     House     Oven     Pool table
Texter:

  2008-02-20      |         Nick Belmon

Feminismen

Feminismen, kvinnoideologin, är ett akademiskt försök inom mytologisk sociologi under senare delen av 1900-talet, som formulerades genom en grupp akademisk medelklasskvinnor i syfte att framställa kvinnor som en egen ras/klass/art gentemot män, med avgörande biologiska, motstridiga skillnader, som i sin tur ger upphov till sociala mönster, genus.

Nyckelbegreppet, patriarkat, i den feministiska terminologin har en magisk karaktär som inbegriper allt det ”manliga”, från den mest mikroskopiska aningen och beteendet, till de omfattande världsåskådningarna kring Manen. Patriarkat tar en privilegierad plats som en gång Gudar, Gud eller satan hade. När något blir så pass stort och omfattande som överskrider den lilla hjärnas gränser så snuddar ”förklaringen” de omätliga, mystiska, oförklarbara gränserna i definitioner: Gud är allt det goda, upphovet till allt, förklaringen till allt… satan är grunden till allt det onda, osv. Och nu är det dags för en modern Djävul: Patriarkatet.

Patriarkatet motsvarar den manliga onda alltet. Formen, innehållet och definitionen, på grund av sin gränslöshet, är så pass flexibel som har den egenskapen som anpassar sig efter allas försök att ge den en definition. Från höger till vänster, och nerifrån och upp, har alla sina definitioner på patriarkatet och därmed kan ge feminismen sitt innehåll.

När en produkt eller ett fenomen får en favoriserad plats bland en del ”konsumenter” och är så pass flexibel som kan inrymma vad som helst, så blir den för kapitalismen ett oemotståndligt område och en ny, politisk varumärke. Kapitalismen insätter miljarder årligen på feminismen inom den politiska sfären för att nå, i första hand, halva, kvinnliga, befolkningen. I dagens läge är feminismen bäst säljare och redan etablerad, så långt att ingen politisk/semipolitisk parti, organisation och förening kan avstå från att ha en egen feminist avdelning med specifik plattform.


Men feminismen är inte attraktiv för kapitalismen bara för dess generösa marknadspotential. Filosofiskt och ideologiskt får feminismen en mycket strategisk plats när den kan, framgångsrikt, vända uppmärksamheten bort från det kapitalistiska mervärdesystemet till det diffusa ”Patriarkatet”, så långt att själva kapitalismen står i bräschen för att skydda, den kvinnliga, medborgaren.


Kvinnoförtrycket är med nödvändighet alltid sammanvävd med ett faktiskt, socioekonomiskt samhällssystem under en given historisk period. Att framställa former av kvinnoförtrycket, skilda från dessa samhälleliga och historiska formationer är enbart en intellektuell abstraktion som saknar motsvarighet i verkligheten. Likaså måste kampen mot kvinnoförtrycket oundvikligen te sig i konkreta former i en aktuell situation med givna sociala karaktärsdrag under ett bestämt historiskt skede. Kvinnoförtrycket och kvinnokampen i en kapitalistisk formation sker ofrånkomligen inom diverse sociala/privata sfärer som har kapitalistisk prägel. Dessa spänningar – förtrycket och kampen mot det – hade under jordbruksamhället andra former som kunde spåras i den gångna samhällsformationen. Därför är det inte konstigt att de former av kvinnoförtryck som uppvisas i feministisk media är typiska former med kapitalistisk prägel, som löneskillnader, skillnader i diverse samhällspositioner, förtryck inom de kapitalistiska familjförhållanden, m.m.

Det finns oändliga spekulationer om ursprunget till kvinnoförtrycket, om det är biologin som bestämmer människans beteende och förhållningssätt eller sociala faktorer eller kombinationer av dessa, men en sak är klar, att kvinnoförtrycket tar form och reproduceras, i första hand genom ekonomiska faktorer där varje individ och grupp av individer värderas och klassificeras efter sin roll i det ekonomiska systemet, där olikheter mellan människor tolkas utifrån deras faktiska potentialer inom produktionen vilket automatiskt leder till diskrimineringen av individer eller samhällsgrupper, som kvinnor, barn, äldre, invandrare, m.m. Och även inom det kulturella fältet som följd.

Åtskilliga undersökningar har visat att samhällslivet till stora drag karakteriseras av och bedrivs från sociala faktorer och arv och instinkt spelar inga avgörande roll i sociala beteenden. Feminismen, som kvinnoideologi, baserar sin grund på utsagan ”kvinna som kvinna”, d.v.s. kvinna som biologisk varelse, och därifrån sammanfattar att ”patriarkatet” är en autonom kategori, och därför ser behovet av en ny ideologi för denna ”specifika varelse” för att tillgodose dennes behov och ändamål.


Feminismen som en forskardisciplin saknar i princip någon förankring i några djupa vetenskaper, som filosofi, antropologi eller ens biologi och baserar hela sin existens på några fasta övertygelser och oförklaliga utsagor. Frågan är, hur den ”manliga instinkten”, ”patriarkatet” yttrar sig rent biologiskt? Vilka hållbara argument och bevis finns som kan på ett relevant sätt visa sambanden mellan maskuliniteten och det sociala förtrycket? Feministiska grundsatser är enbart hypotetiska, ensidiga påståenden som brukar härleda den ena, det sociala förtrycket, från det andra, maskuliniteten.

Det har hittills inte kommit några vetenskapliga bevis som talar om en manlig dominans som följer mannen genom instinkterna, varken inom genlogin eller biologin, eller andra vetenskapliga områden. Men även om det finns en sådan, visar det sig, kan den sättas under medveten kontroll. Man kan fortfarande hitta män som inte våldtar kvinnor och inte heller förtrycker dem. Hur detta hänger ihop med den manliga genen?

Kvinnoideologin, feminismen, presenterar aktörerna man och kvinna, utifrån grundsatsen ”kvinna som kvinna”(Harman), som fasta, oföränderliga objekt som inte gör än att spela ut sitt förbestämda öde, kvinnan som den goda och som offer och manen som den onda, eviga förtryckaren. Behovet av kvinnor i det kapitalistiska samhället, bland annat inom produktionen, marknadsföringen, konsumtionen, inom politiken – vilket tydligast förevigar bland annat kvinnors förslavande – försummas totalt och skulden till allt läggs i förväg på patriarkatet.

Alla de ekonomibaserade samhällssystem, klassamhällen, har alltid utgått från individers fasta skillnader, kategoriserat dem efter förutbestämda faktorer, som skulle i fortsättningen prägla deras liv. På samma sätt har feminismen, i sin stora likhet i argumentation spelat i kapitalismens plan och med dess spelregler.

Om vi har goda skäl att uppfatta feminismens grundsatser som oklara hypoteser, därmot på en annan plan kan vi med säkerhet tala om ett kapitalistiskt motiv som objektiverar individer, som ekonomisk enhet, arbetskraft, och som förvandlar dem till medel och därmed alienerar och manipulerar dem så att dessa tar en plats i den sociala hierarkin, som utövar våld mot annan, vilket i sin tur reproducerar det globala utsugningsapparaten.

I ett nytt samhälle där varje individ värderas utifrån egna potentialer, som en autonom varelse, utan att behövas klassas i förbestämda kategorier, bl. a. som en ekonomisk faktor (arbetskraft), i ett samhälle där ekonomin trängs bort i marginalen och samhällslivet drivs utifrån individuella insatser, och där samhället som helhet realiseras efter individers fria associationer, då har man goda förhoppningar för att få ett slut på all diskriminering, däribland kvinnoförtryck.

Feministisk ideologi har i grunden ett pessimistiskt perspektiv framför sig: kvinna kommer för all framtid vara som kvinna. Detta implicerar att kvinnoförtrycket kommer att fortsätta så länge könen existerar. Alla sporadiska, visionslösa försök, som olika former av kamp mot patriarkatet, blir därmed desperata försök här och där, som i bästa fall kan skapa vissa ändringar, men aldrig kan bemästra kvinnoförtrycket.


nick@belmon.info