Nature    Cats     Paris     House     Oven     Pool table
Texter:

  2010-05-23      |         Nick Belmon

Finns det någon lösning på klimathotet?

Klimatmötet i Köpenhamn kallades av media som fiasko. Detta ord motsvarar obesvarade förväntningar inför existensens största hot.
Mötet var en sammanslutning av små ungar i kostym där var och en anklagade annan för att denne inte ställde upp på en "acceptabel nivå" av utsläppsförminskning och ett hot som följd: minskar du inte ditt utsläpp, så gör jag inte det heller! Det lät att allt hängde på det den andres insatser. Var och en argumenterade mycket realistiskt varför de andra borde minska sitt utsläpp i acceptabel nivå och varför kravet från de andra var orealistiskt. Alla hade rätt i sina motiveringar, samtidigt som livet på planeten närmar sitt slut för varje minut som går.
Alla "parter" i mänsklig tillvaro är eniga om sin sak: högre och högre konsumtion, vilket innebär "bättre liv" och högre samhällsstatus. Kapitalister strävar efter högre vinster och socialister har välfärden som sitt enda krav på frihet och ett meningsfullt liv. På den passiva fronten har vi befolkningen, eller rättare sagt konsumenterna, som lever efter schabloner som inspiratörer har satt upp för dem. Alla är dränkta i sin vardag som de kallar verklighet, en verklighet utan visioner. Det som gäller är själva verkligheten, och att ifrågasätta dagens verklighet är en oförlåtlig överträdelse.
Man anklagas för kätteri, både från höger och vänster (och dess passive efterföljare), att ifrågasätta välfärden, d.v.s. en proppkonsumtion som inte känner några gränser.
I kapitalistiskt "anda" finns det inga visioner, inga känslor, ingen hänsyn. Det finns bara kortsiktiga kalkyler. Kapitalismens enda verklighet är den aktuella investeringen som i realtid ska leda till en förväntad vinst under den aktuella perioden, annars kommer den att bli en kapitalism i konkurs och därmed inget kapitalism i fortsättningen. Därför kan kapitalisten inte tänka på faktorer som hamnar utanför kalkylens omedelbara ramar. Staters hänsyn är däremot mer långvariga: den aktuella mandatperioden, BNP-kalkylen.
Denna planet behövde miljarder år för att bli det som en dag hade varit, men den är på väg till en total vandalisering, bara under några korta decennier.
Det finns inget hopp, varken uppifrån eller utifrån. Alla hjältar, ideologier, profetiska partier, och religioner har redan varit på scenen och resultat är det nu vi har framför oss.
Det kan dock finnas ett mycket tveksam hopp. Individen.
Individen är den enda verkliga aktören. Det är en självbedrägeri att peka på andra, speciellt när det gäller att ta ansvar. Det finns bara Du. Det minsta du kan göra är att ta förnuftet i egna händer! Tänk över varje krona som du spenderar och fråga dig om du kan avstå och ändå överleva. Alla har inte samma förutsättningar. Lita därför inte på profetiska schabloner från höjdare: byt till lågenergi lampor, städa dammet bakom kylskåpet, och sen känn dig nöjd. Dessa "åtgärder" är alldeles otillräckliga. Börja tänka själv istället. Då kommer du på miljoner egna lösningar. Det är det minsta du kan göra. Samtidigt som dessa insatser är det maximala möjliga. Du kan inte ta ansvar för vad andra gör. Men du kan och bör ta ansvar för det du själv gör.


nick@belmon.info